The following item is a Swedish translation of "the Protocols of the Learned Elders of Zion" . Also available in English, and Finnish

 

Protokoll, förda vid Sions Vises sammankomster

Inledning

AV S. Nilus

År 1901 lyckades jag komma över en till sitt omfång jämförelsevis oansenlig handskrift, som kom att utöva en så djup omvälvning i min världsåskådning som endast en gudomlig kraft kan utöva på människoanden likt undret med en blindfödd som plötsligt kan se. Denna handskrift hade titeln "Protokoll förda vid Sions Vises sammankomster", och jag fick den av den numera avlidne Tschernska häradsadelsmarskalken. sedermera Stavropolska viceguvernören Alexej Nikolajevitsch Suhotin. Jag hade redan då börjat mitt skrivande till Guds ära, och till Suhotin stod jag i ett sådant vänskapsförhållande som till en man, som delar mitt synsätt och mina övertygelser - en man "av yttersta högern", som det nu heter.

Suhotin lämnade handskriften till mig med orden:

"Jag överlåter den till din fulla disposition. Läs igenom den och sätt dig in i den och gör något av den till nytta för den kristna andan, för annars kanske den bara blir liggande hos mig förgäves. I politiskt avseende är den värdelös eftersom det numera är för sent att göra något av den, men i andligt avseende kan den i dina händer, Gud give, komma till nytta."

I förbigående meddelade mig Suhotin att han i sin tur fått denna handskrift av en dam som permanent är bosatt utomlands, att denna dam har en egendom i det Tschernska häradet (jag vill minnas att han nämnde hennes namn men jag har glömt det) och att hon kommit över den på ett mycket hemlighetsfullt sätt. Suhotin nämnde vidare att damen ifråga efter sin återkomst från utlandet, överlämnat ett exemplar av denna handskrift till Sipjagin, d v s inrikesministern, och att denne omedelbart därefter blev mördad .... Suhotin berättade ytterligare ett och annat på samma hemlighetsfulla sätt, men då jag senare tittade närmare på handskriftens innehåll, blev jag övertygad om att den med sin fruktansvärda och skoningslöst uppriktiga sanning till den grad vittnar om äktheten av sin härkomst från "de Sionska Vise", att den inte är i behov av något annat vittnesbörd om sitt ursprung. Men jag var då ännu ganska ung, inte tillräckligt bekant med Guds ord, inte heller med den ortodoxa lärans förkämpar och därför försökte jag främst vända mig till de världsliga makthavarna med avsikten att, genom "protokollen" varsko dem om den kommande faran.

En högt uppsatt person som jag trodde skulle intressera sig för min handskrift och vilken, som det föreföll mig, hade kunnat inverka på händelsernas gång i Ryssland, svarade mig att den slaviska folkstammen ännu inte uttalat sitt sista ord och att däför Sions Vise, hur listiga och märktiga de än var, inte skulle lyckas förverkliga sina ansträngningar och "följaktligen finns det ingen anledning att oroa sig för dem".

En annan person i ännu högre ställning, till vilken jag vände mig med de sionska protokollen, var storfursten - och martyren - Sergej Alexandrovitsch. Sedan han läst igenom dem lät han, genom en honom närstående person, delge mig sin åsikt med två ord:

"För sent!"

Därefter gjorde jag ytterligare ett försök att bringa min handskrift tillvederbörandes kännedom, men även de blev resultatlösa.

På detta sätt gick tiden från 1901 till december 1905, då slutligen andra upplagan av min bok "Det stora i det ringa" utkom. I den vände jag mig för första gången till läsaren med ord om Antikrist i innebörden av "en snar politisk möjlighet". I denna bok ingick även "protokollen". Detta var, såvitt jag vet, första gången den hemliga frimurar-judiska sammansvärjningen mot den kristna världen enligt urkällorna, d v s enligt erkännande av denna sammansvärjnings egna ledare, offentliggjordes.

På den utom den kristna kyrkan liggande världen gjorde offentliggörandet av dessa protokoll ett knappt märkbart intryck. Den periodiska pressen, vars flesta organ befinner sig antingen i judehänder eller under judarnas ledning och inflytande, bemödade sig att tiga ihjäl dem genom att nämna dem i förbigående som ett halvgalet påhitt eller en saga. Men bland de troende kristna gjorde "protokollen" starkt intryck och gav min bok en framgång som översteg varje förväntan och spred kunskapen och insikten om nutidens förborgade hemligheter i vida kretsar av den kristna världen.

Sedan dess har min bok med "protokollen" redan utkommit i 4 upplagor, men först nu har jag med full säkerhet, enligt judiska källor, fått erfara att dessa "protokoll" inte är annat än en strategisk plan att bringa världen under Israels häl. Protokoll utarbetade av det judiska folkets ledande män under loppet av många århundraden av dess spridning kring världen och föredragen i de äldstes råd av "landsflyktens furste"*) Theodor Herzl, vid den 1:sta Sionistiska kongressen som sammankallades av Herzl i Basel i augusti år 1897.

Den s k "sionistiska" rörelsen bland intelligentsian representanter för det judiska folket, liksom deras strävan efter ett nytt intåg i det "Förlovade landet", föddes för inte mer än 30-40 år sedan, men ett riktigt genombrott fick den just av Hertzl, som liksom hade förkroppsligat i sig den falske Elias' bild, till vilken det talmudiska Israels förhoppningar ger en plats blans föregångarna till den kommande falske Messias, "världshärskaren av Davids säd".

Hur dessa dokument, vilka utgör "det allra heligaste" av Israels förhoppningar, deras ledares hemlighet under flera århundraden, hade kunnat tränga ut till de "oinvigdas", den stora allmänhetens kännedom - det är okänt och blir knappast någonsin uppdagat. Jag fick dem, som ovan nämnts, år 1901, och samma år, i en cirkulärskrift Nr:18 och andra meddelanden till sionisterna i den sionistiska "Actions Comity's" namn, anför Herzl klagomål över att "några konfidentiella meddelanden, trots utfärdade varningar, inte hemlighållits utan spridits ut."

Även om detta vore ett rent tillfälligt sammanträffande, så är det inte utan sin betydelse. Men jag ser i detta faktum inte bara en händelse: det är Guds finger, som vidrört den förlåt, som dolt en sekelgammal henlighet och tecknat på hela kristenhetens tempelmur med eldskrift de bibliska orden: Mene-Tekel-Ufarsin.

Jag är övertygad om, att alla mina bröder iden kristna tron delar denna övertygelse med mig. Det var inte för intet som 1:sta Basel-kongressen, som tände så otroliga förhoppningar bland det judiska folket, upphöjde till dessförinnan okänd höjd bland judarna namnet på dess spiritus rector (andlige ledare). Det var inte för intet som dessa "protokoll" fick en så omfattande spridning i den kristna världen.

Var det därför att förvåna sig över om de känsliga sönerna av det "förföljda folket" vid en sådan "hänryckning" skulle ha förtalat sig och förrått hemligheten? T o m själve Herzl var, enligt hans anhängares medgivande inte främmande för pratsjuka och han blev även tvungen att rättfärdiga sig inför sina meningsfränder. Med anledning av en liknande anklagelse för alltför stor uppriktighet i ett tal, som han hållit i London under färskt intryck av de glädjande underrättelser han erhållit om Wilhelm II:s förhållande till sionismen, urskuldade sig Herzl med följande ord: "Det finns tillfällen, då man erfar ett nytt faktum, en gynnsam omständighet, en händelse, som man av försiktighetsskäl tillsvidare bör förtiga, då man inte vill tända en förtidig entusiasm, utan önskar hålla rörelsen inom försiktighetens och det gradvisa framåtskridandets gränser. Men ni bör finna det fullt förklarligt, om inte ur politisk så ur mänsklig synpunkt, att man kan hamna under det omedelbara intrycket av ett sådant nytt faktum, som då skedde med mig. Några av de här närvarande vet vad jag talar om. Om i en sådan stund, då man plötsligt blir övertygad om att den, som vanvettig betraktade, sionistiska rörelsen blivit tillfullo erkänd i de realpolitiska faktorernas värld (vilket inte den värsta fiende skulle kunna förneka, om vi skulle komma på den tanken att berätta allt för honom) om - säger jag - i ett sådant ögonblick av glad tillfredsställelse, man även låter undslippa sig orden: "ja tror att våra planer kommer att gå i uppfyllelse och t o m i en så nära framtid att även män i min ålder kommer att uppleva den" - så är detta ännu inte ett tomt löfte och hotar inte att framkalla en skadlig entusiasm. De ord jag uttalade i London föll till all lycka i en fruktbringande jordmån och stegrade våra vänners iver, vilken knappast kunde hållas uppe på önskvärt sätt endast med tal och matematiska beräkningar. Jag vet inte med mig att jag skulle ha syndat på så sätt emot den sionistiska rörelsen och emot det förnuftiga i vår agitation".

Om själve "landsflyktens furste" "i glädjen" inte kunde tygla en överflödig "pratsjuka", hur kan man då med säkerhet räkna på absolut tystnad hos varenda en av hans hantlangare?

Detta är troligen förklaringen till att den i sekler dolda "laglöshetens hemlighet" har uppdagats nu i våra dagar. Detta är orsaken till att nedan offentliggjorda "Sions Vises protokoll" avslöjats.

Enligt vad Herzls sagt så har han erhållit de "konfidentiella meddelandena om de viktigaste sakerna" av "tre aktade personer, nämligen överste Goldschmidt, Sir Samuel Montague och den hedervärde herr Singer". Av dessa tre "aktade" judar är Sir Samuel Montague f n krigsförnödenhetsminister hos vår bundsförvant England, den "hedervärde herr Singer" känner varje rysk by, där det finns en på avbetalning såld Singer symaskin. endast "överste" Goldschmidt är tillvidare okänd för ryssarna.

Och nu, låt oss övergå till "protokollen".

Protokoll 1	Grundläggande doktrin
Protokoll 2	Ekonomisk krigsföring
Protokoll 3	Metoder för erövring
Protokoll 4	Materialsim ersätter religion
Protokoll 5	Despotism och modernism
Protokoll 6	Teknik för maktövertagande
Protokoll 7	Världsomspännande krig
Protokoll 8	Provinsiella regeringar
Protokoll 9	Försämring av kunskap
Protokoll 10	Förberedelser för maktövertagande
Protokoll 11	Den totalitära staten
Protokoll 12	Kontroll av pressen
Protokoll 13	Distrahera
Protokoll 14	Angrepp på religionen
Protokoll 15	Skoningslöst förtryck
Protokoll 16	Hjärntvätt
Protokoll 17	Skymfning av auktoriteter
Protokoll 18	Hindra motståndare
Protokoll 19	Härskare och folket
Protokoll 20	Finansprogram
Protokoll 21	Lån och kredit
Protokoll 22	Makten över guldet
Protokoll 23	Skapa lydnad
Protokoll 24	Ledaregenskaper

 

 

Protokoll 1

 

Styrkans rätt. - Friheten endast en inbillning. - Guldet. Tron. Självstyrelsen - Kapitalets despotism -

1. Låtom oss utan alla fraser tala om betydelsen av varje tanke, låt oss genom jämförelser och slutledningar belysa varje omständighet.

2. Därför vill jag formulera vårt system såväl ur våra som gojernas *) synpunkter.

[* Gojim - de kristna eller i allmänhet icke judar.]

3. Vi bör komma ihåg, att människor med dåliga instinkter finns överallt flera än goda sådana; därför uppnås de bästa resultat genom att styra dem med våld och skräck och inte genom akademiska resonemang. Varje människa strävar till makt, var och en skulle vilja bli diktator, om han bara kunde det, men då skulle denna människa därvid vara förmögen att uppoffra allas väl för att uppnå sitt eget.

4. Vad är det, som har tyglat de vilda djur vi kallar människor? Vad har lett dem hittills?

5. I begynnelsen av samhällslivet underkastade de sig den råa och blinda styrkan, senare - lagens, som utgör samma styrka, endast maskerad. Härav drager jag den slutledning, att - enligt naturens lag - rätten ligger i styrkan.

6. Den politiska friheten är en idé, men inte ett faktum. Denna idé måste man kunna tillämpa, då det är nödvändigt att genom ett inbillat lockbete dra folkkrafterna till sitt parti, om detta senare har föresatt sig att störta ett annat, som innehar makten. Denna uppgift underlättas, om motståndaren själv smittas av frihetsidén, av den s k liberalismen, och för idéns skull ger efter i sin makt. Här visar sig då vår teoris överlägsenhet: de lössläppta regeringstyglarna grips omedelbart enligt tillvarons lag och samlas i en ny hand, emedan den blinda folkmakten inte kan existera en enda dag utan ledare, och den nya makten endast intar den gamlas plats, sedan den försvagats av liberalismen.

7. I vår tid har guldets makt intagit de liberala styrelsemännens plats. Det fanns en tid, då tron styrde. Frihetsidén är ouppfyllbar, emedan ingen kan begagna sig av den med måtta. Ge åt ett folk, om ock för en kort tid, självstyrelse, och denna skall övergå i självsvåld. Därefter uppstår inre stridigheter, vilka snart övergår till sociala slaktningar, i vilka staterna förbrinna och deras betydelse förvandlas till aska.

8. Utmattas riket i egna, inre konvulsioner eller överlämna de inre stridigheterna detsamma i händerna på yttre fiender, i vardera fallet kan det anses vara oåterkalleligen förlorat: det är i vår makt. Kapitalets despotism, som helt och hållet är i våra händer, räcker det ett räddande halmstrå, vid vilket det måste hålla sig fast emot sin vilja, i annat fall störtar det i avgrunden.

9. Jag frågar den, som i sin liberala anda skulle säga, att ett sådant resonemang vore omoraliskt: om ett rike har två fiender och om det gentemot den yttre fienden är tillåtligt och inte anses vara omoraliskt att begagna vart stridssätt, som t ex att inte meddela fienden sina krigsplaner, att anfalla honom om natten eller med övermakt, så varför kan man kalla sådana medel i förhållande till den farligare inre fienden, förstöraren av allmän ordning och välstånd, otillåtliga och omoraliska?

10. Kan det sunda, logiska förnuftet räkna på att med framgång leda folkmassorna med hjälp av förnuftiga förmaningar och övertalningar under möjlighet av motsägelse, om ock förnuftsvidrig, men som kan förefalla det ytligt resonerande folket behagligare? Under inflytande av låga passioner, fördomar, seder, traditioner och sentimentala teorier hänger sig människorna åt massorna och massornas individer åt partisplittringar, som förhindrar varje överenskommelase t o m på basen av fullt förnuftig förmaning. Varje folkmassebeslut beror på en tillfällig eller hopagiterad pluralitet, som till följd av okunnighet om de politiska hemligheterna fastställer ett absurt beslut, som sätter fröet till anarki i styrelsen.

11. Politiken har ingenting gemensamt med moralen. En regent, som låter leda sig av moralen, är därför inte säker på sin tron. Den, som önskar regera, bör tillgripa list och hyckleri. Ädla folkegenskaper - uppriktighet och hederlighet - är brister i politiken, eftersom de bättre och säkrare störtar regenter från tronen än den starkaste fiende. Dessa egenskaper kan vara attribut för gojim-regeringarna; vi ska i intet fall ledas av dem.

12. V?r r?tt ligger i styrkan. Ordet r?tt ett abstrakt begrepp, en p? intet s?tt bevisad tanke. Detta ord betyder endast: giv mig det jag ?nskar, p? det jag d?rigenom f?r bevis p? att jag ?r starkare ?n du !

13. Var b?rjar r?tten? Var slutar den?

14. I ett rike med en dålig organisation av makten, värdelösa lagar och en svag regent, försvagad genom en mängd rättigheter, som uppstått tack vare liberalismen, hämtar jag en ny rättighet - att med den starkes rätt störta mig över och slå ned alla existerande förordningar och föreskrifter, lägga vantarna på lagarna, omskapa alla institutioner och göra mig till herre över dem, som överlämnat åt oss sin styrkas rätt, eftersom de avstått den frivilligt, liberalt.

15. Nu, då varje välde vacklar, kommer vår makt att bliva oövervinneligare än varje annan, emedan den kommer att vara osynlig, tills den blir så fast, att ingen slughet är i stånd att undergräva den.

16. Ur det tillfälliga onda, som vi nu är tvungna att utöva, uppstår det goda i en orubblig regering, vilken återupprättar den regelrätta gången i folkexistensens mekanism, störd av liberalismen. Resultatet helgar medlen. Låt oss fästa vår uppmärksamhet vid våra planer, inte så mycket vid det goda och moraliska, som vid det nödvändiga och nyttiga.

17. Framför oss ligger en strategiskt utstakad plan, från vilken vi i intet fall böra avlägsna oss, utan att riskera tillintetgöra många seklers arbete.

18. För att utföra ändamålsenliga handlingar bör man ta i betraktande massornas låghet, ombytlighet, deras oförmögenhet att hålla ord och att förstå och högakta sitt eget livs villkor, sitt eget välstånd. Man bör ha klart för sig, att massornas makt är blind, oförnuftig, oresonlig, lystrande till höger och vänster. En blind kan icke leda blinda utan att föra dem till avgrundens rand. Alltså, massornas individer, uppkomlingar av folket, om ock genialiskt kloka, men utan insikter i politiken, är inte förmögna att uppträda som massornas ledare, utan att bringa hela nationen på fall.

19. Endast den, som från barndomen uppfostrats till självhärskare, kan tillfullo fatta de ord, som är skrivna med politiska bokstäver..

20. Folkmassan, överlämnad åt sig själv, dvs åt uppkomlingar ur sin egen mitt, tillintetgör sig själv genom partistrider, som uppväcks av maktbegär och popularitetsjäkt samt genom därav uppstående oordningar. Är det ens möjligt, att folkmassorna skulle kunna lugnt, utan rivalitet bedöma eller reda sig med landets affärer, vilka inte få förblandas med personliga intressen? Är de i stånd att försvara sig mot yttre fiender? Det är inte ens tänkbart, ty en plan, som är fördelad i så många delar, som det finns huvuden i folkhopen, förlorar sin enhetlighet, och därför blir den obegriplig och outförbar.

21. Endast under ett sådant kan statsplanerna utarbetas vidlyftigt tydliga, i ordningsföljd, fördelande allt i statsmaskinens mekanism. Härav måste man dra den slutsatsen, att en ändamålsenlig styrelse, som skall vara till nytta för landet, bör koncentreras i händerna på en ansvarig person. Utan absolut despotism kan en civilisation inte existera, genomförd, inte av massorna, utan av deras ledare, vem han än må vara. Folkhopen består av barbarer, som visar sitt barbari vid varje tillfälle. Så snart folkmassan bemäktigar sig friheten, förvandlas den till anarki, vilken i sig själv är höjden av barbari..

22. Betrakta de av sprit överlastade djur, som förlorat förståndet av vin, vars obegränsade förtärande är givet samtidigt med friheten! Inte kan vi tillåta oss att de våra gå därhän ... Gojim-folken är bortkollrade genom spritdrycker, och deras ungdom har blivit förslöad av klassicismen och tidigt liderligt leverne, vartill våra agenter lockat dem - informatorer, lakejer, guvernanter i rika familjer, bodbetjänter och alla våra kvinnor i gojernas förlustelseinrättningar. Till dessa senare räknas s k "damer ur societeten". frivilliga föregångerskor i liderlighet och lyx.

23. Vår paroll är - makt och hyckleri. Endast styrka segrar i politiska saker, i synnerhet om den är dold i de talanger, som är nödiga för statsmän. Våld bör vara principen och list och hyckleri - reglerna för regeringar, vilka inte ämnar nedlägga sin spira inför fötterna på någon ny makt. Detta onda är det enda medlet att uppnå målet - det goda. Därför bör vi inte rygga tillbaka för mutor, bedrägeri och förräderi, då de kan tjäna till att föra oss till målet. I politiken bör man kunna ta annans egendom, utan att vackla, om man därigenom vinner undergivenhet och makt.

24. Vårt rike, som följer den fredliga erövringens väg, har rättighet att förbyta krigets fasor mot mindre märkbara och mera ändamålsenliga dödsdomar, varmed man får underhålla terrorn, som tvingar till blind lydnad. Rättvis, men obeveklig stränghet är den verksammaste faktorn i statsmakten; icke endast för fördelens skull, utan även i poliktens namn, för segerns skull, bör vi hålla oss till ett program av våld och hyckleri. Beräkningens doktrin är lika så stark, som de medel den begagnar sig av. Därför är det icke så mycket genom själva medlen, som genom stränghetens doktrin vi komma att segra samt underkasta alla regeringar vår överregering. Det är nog att man vet, att vi äro obevekliga, för att varje olydnad skall upphöra.

25. Redan i forntiden utslungade vi bland folken orden: "frihet, jämlikhet, broderskap", ord, otaliga gånger sedan dess upprepade av de själlösa papegojor, som från alla håll flyger till dessa lockbeten. Med dem har välståndet i världen, den verkliga personliga friheten, förr så skyddad mot massornas tryck, förintats. Man skulle inte tro, att kloka, intelligenta gojer inte skulle klargjort för sig den abstrakta beskaffenheten av de uttalade orden, att de inte skulle märkt motsägelsen i deras betydelse och i deras förhållande till varandra, att de inte skulle sett, att det i naturen inte existerar någon jämlikhet, inte kan finnas frihet, att själva naturen har fastställt olikhet i förstånd, karaktär och anlag ävensom beroendet av dess lagar, att de inte skulle insett, att massan är en blind kraft, att uppkomlingar, valda av och ur massan för att styra, på politikens område, är lika blinda som den själv, att en invigd, om också enfaldig kan styra, medan däremot en inte invigd, även om han vore ett geni, intet begriper i politiken - allt detta har förbisetts av gojerna. På alla håll i världen har orden "frihet, jämlikhet och broderskap" ställt i våra led, genom våra blinda agenter, hela legioner, vilka med jubel burit våra fanor. Likväl är dessa ord maskar, som undergrävt gojernas välstånd, överallt tillintetgjort fred, lugn, solidaritet, i det de förstört alla deras rikens grundvalar. Framdeles får ni se, att detta har bidragit till vår triumf: detta har givit oss möjlighet bl a att få den viktigaste triumf på hand - upphävandet av privilegierna eller m a o grunden för gojimaristokratin, vilken var folkens och staternas enda försvar mot oss.

26. På alla håll i världen har orden "frihet, jämlikhet och broderskap" ställt i våra led, genom våra blinda agenter, hela legioner, vilka med jubel burit våra fanor. Likväl är dessa ord maskar, som undergrävt gojernas välstånd, överallt tillintetgjort fred, lugn, solidaritet, i det de förstört alla deras rikens grundvalar. Framdeles får ni se, att detta har bidragit till vår triumf: detta har givit oss möjlighet bl a att få den viktigaste triumf på hand - upphävandet av privilegierna eller m a o grunden för gojimaristokratin, vilken var folkens och staternas enda försvar mot oss.
På ruinerna av den forna bördsaristokratin har vi i spetsen för all intelligens-aristokrati - ställt penningens. Denna nya aristokratis värdesättning har vi lagt i den av oss beroende rikedomen samt i den av våra vise utbildade vetenskapen.

27. Vår seger har underlättats ännu därigenom, att vi i relationer med för oss behövliga personer alltid spelat på det mänskliga väsendets känsligaste strängar - på beräkning och begär, på människans omättliga materiella behov, och de uppräknade mänskliga svagheterna är, till och med tagna var för sig, i stånd att döda initiativet, i det de utlämnar människan till den, som köper hennes verksamhet.

28. Frihetens abstraktion har gjort det möjligt att övertyga massorna om att regeringarna inte är annat än förvaltare hos landets ägare - folket, och att man därför kan byta desamma som man byter handskar.

29. Statsöverhuvudenas avsättlighet har överlämnat dem i våra händer och gjort dem till våra lekdockor.

Protokoll 2

1. För oss är det nödvändigt, att krigen om möjligt inte resulterar i terriroriella vinningar. Detta överför kriget på ekonomisk grund, genom vilket nationerna i vår hjälp ser styrkan av vårt herravälde, och under sådana förhållanden görs båda de krigförande parterna beroende av vår internationella agentur som äger miljoner ögon, vilka inte fördunklas av några som helst hänsyn. Då kommer våra internationella rättigheter att utplåna de nationella i den egentliga betydelsen av rätt.

2. Administratörerna som är valda av oss ur folkets led och beroende av dessas slaviska böjelser, är inte lämpade att regera, varför de lätt kan göras till marionetter i vårt spel, i händerna på våra genialiska och lärda rådgivare-specialister, vilka från den tidigaste barndomen blivit uppfostrade till att syra hela världen. Som ni redan vet har dessa våra specialister förvärvat nödvändiga kunskaper i regerandets konst ur våra politiska läror, ur historiens erfarenheter och ur iakttagelser av varje företeelse i det dagliga livet. Gojerna låter sig inte ledas av de praktiska resultaten av opartiska, historiska iakttagelser, utan av teoretisk rutin, utan någon som helst kritik av dess resultat. Därför behöver vi inte räkna med dem - de kan gärna tills vidare förlusta sig eller leva i hopp om nya förlustelser eller på minnet av upplevda sådana. Må de anse det som det förnämsta, som vi inspirerat dem att anse för vetenskapens (teorins) sista ord. I detta syfte uppväcker vi ständigt genom pressen blint förtroende för densamma. Gojernas intellektuella kommer att glädjas över sina kunskaper, utan att dock logiskt granska dem. De kommer att genomdriva alla ur vetenskapen hämtade teorier, som är uppkonstruerade av våra agenter i avsikt att uppfostra sinnena i en för oss gynnsam riktning.

3. Tro inte att våra påståenden är påhittade. Observera de av oss arrangerade framgångarna för darwinismen, marxismen, nietscheismen. Dessa lärors upplösande verkan på gojernas sinnen bör, åtminstone för oss, vara uppenbar.

4. Vi måste räkna med de samtida folkens sätt att tänka, karatärer och tendenser för att inte begå misstag i politiken och i styrandet av administrativa institutioner. Vårt system, vars mekanisms delar man kan ordna på olika sätt, beroende på de folkens temperament, som vi möter på vår väg, kan inte ta hem segern, om inte dess praktiska tillämpning kommer att grunda sig på tidigare erfarenheter tillsammans med de nu aktuella.

5. De nuvarande regeringarna har i sina händer en storartad makt, som styr människors sätt att tänka - det är pressen. Pressens roll är s a s att påvisa nödvändiga krav, framföra folkets klagan, uttrycka och skapa missnöje. I pressen personifieras frispråkighetens triumf. Men regeringarna har inte förstått att begagna sig av denna makt - och den har kommit i våra händer. Genom den har vi vunnit makt och inflytande, medan vi själva har stannat i skuggan. Tack vare pressen har vi tagit guldet i våra händer, även om det kostat oss blod och tårar.
Vi har köpt oss fria genom att offra många av vårt folk. Men varje offer från vår sida kostar tusende gojer inför Gud.

Protokoll 3

1. Idag kan jag meddela er att vi står bara några steg från målet. Det återstår bara en liten vägsträcka och hela vår tillryggalagda väg är färdig att sluta den Symboliska Ormens cirkel. Då denna krets sluts kommer alla europeiska riken att omslutas av den som i ett skruvstäd.

2. Den samtida konstitutionella vågen faller inom kort eftersom vi har reglerat den utan noggrannhet för att hindra dem att komma i jämvikt inna dess stöd blivit utslitet. Gojerna har förutsatt att de smitt den tillräckligt fast och förväntar sig att vågen skall komma i jämvikt. Men stödet - de regerande - är undanskymt av sina representanter som gör sådana dumheter som att låta sig hänföras av sin okontrollerbara och oansvariga makt. För denna sin makt har de att tacka terrorn som behärskar slotten. Då regenterna inte kan närma sig sitt folk och tränga in i dess krets kan de inte komma överens med folket och skydda sig mot de maktlystna. Den seende regerande makten och den blinda folkmakten, vilka av oss hålls skilda från varandra, har förlorat varje beydelse, ty skilda från varandra är de maktlösa som dem blinde utan käpp.

3. För att förleda de maktlystna tillmaktmissbruk har vi mobiliserat alla krafter mot varandra genom att vi utvecklat deras liberala tendenser tilloberoende. I denna riktning har vi uppmuntrat all företagsamhet, har vi beväpnat alla partier och har ställt makten som en skottavla för all slags ambition. Vi har förvandlat rikena till arenor för oroligheter och uppror. Om ännu en liten tid skall oroligheter och fallissement uppstå överallt ...

4. Outtröttliga pratmakare har förvandlat alla parlamentariska och administrativa sammanträden till oratoriska tävlingar. Oförsynta journalister och ogenerade pamflettförfattare anfaller dagligen den administrativa personalen. Missbruk av makten skall bringa alla institutioner på fall och allt kommer att ramla under de rasande massornas slag.

5. Folken är fastare fjättrade vid tungt arbete genom fattigdom än de skulle vara genom slaveri eller livegenskap. Från sådant kunde man på ett eller annat sätt befria sig, man kunde försona sig med det. Men från nöden kan de inte lösgöra sig. Vi har i konstitutionen infört rättigheter, som för massorna endast är fingerade - men inte verkliga rättigheter. Alla dessa s k "folkets rättigheter" kan endast existera i inbillningens värld, men aldrig i praktiken. Vad betyder det för proletären-kroppsarbetaren, böjd över sitt tunga arbete, nedtryckt av sin svåra lott, att pratmakarna får rättighet att skrävla, journalisterna rättighet att skriva allt möjligt dravel vid sidan av allvarligare saker, om en gång proletären inte har annan fördel av konstitutionen än de ynkliga smulor vi slänger till honom från vårt bord, (som tack) för att han röstar till förmån för våra intressen och cåra kandidater, för våra agenter? Republikanska rättigheter för fattigman - är en bitter ironi, för nödvändigheten av så gott som dagligt arbete hindrar honom från att verkligen begagna sig av dem. Istället berövar de honom garantin för en ständig och säker arbetsförtjänst eftersom han blir beroende av arbetsgivarnas och kamraternas strejker.

6. Folket har under vår ledning tillintetgjort aristokratin, som var dess naturliga försvarare och försörjare, för sin egen fördels skull* oupplösligt förenad med fokvälståndet. Nu, i och med aristokratins tillintetgörelse, har folket råkat ut för att bli skinnade av nyrika skurkar som skoningslöst klavbundit arbetarna.

*, Stämmer inte, KONTRAKTET i Torah vilka innehar Guds perfekta lag är det ÄNDA försvaret mot all misshandel och opression.

7. Vi uppträder som arbetarens räddare från detta ok, då vi erbjuda honom inträde i leden av vår arme - av socialister, anarkister, kommunister, vilka vi alltid giva understöd, skenbart följande de broderliga reglerna av allmäntmänsklig solidaritet i vårt sociala frimureri. (Hezekiel 13:10-16; Matteus 7:23-27) Aristokratin, som hade rätt att begagna sig av den arbetande klassens arbete (slavar), var intresserad av att arbetarve voro mätta, friska och kravtiga. Vi äro intresserade av motsatsen - av gojernas degeneration. Vår makt ligger i kronisk hunger och svaghet hos arbetaren, emedan han genom allt detta bindos vid vår vilja, då han i sin styrka finner varken kravt eller energi att motsätta sig den. Hungern befäster kapitalets rättigheter över arbetaren säkrare än den rätt, som den [*o]lagliga, regerande makten givit aristokratin. (* Deuteronomium 17:14-20).

8. Genom hungern och därav uppkommande avundsjuka och hat leda vi folkmassorna, och med deras händer utrota vi dem, som hindra oss på vår väl.

9. Då tiden är inne för vår världshärskare att låta kröna sig, komma dessa händer att bortsopa allt, som kunde vara till hinder.

10. Gojerna har vant sig av med att tänka utan våra vetenskapliga råd. Därför ser de inte det akuta behovet av det som vi, då vårt rike kommer, ska stödja, utan att vika en tum åt sidan, nämligen att man i folkskolorna bör lära sig en enda sann vetenskap, den fönämsta av alla - vetenskapen om organisationen av det mänskliga livet, av det sociala tillståndet som kräver en fördelning av arbetet och följaktligen en indelning av människorna i klasser och stånd. Alla måste vara medvetna om att jämlikhet inte kan finnas till följd av skillnaden mellan olika verksamheters bestämmelse, att den som genom sin handling komprometterar ett helt stånd, inte kan svara inför lagen på samma sätt som den som inte förnärmar någon annan än sin egen heder.Den sociala organisationens rätta vetenskap, i vars hemligheter vi inte tillåter gojerna att få inblick, skulle visa alla, att plats och arbete bör bevaras inom bestämda kretsar, för att inte bli en källa till mänskligt elände p g a olikformigheten mellan uppfostran och arbete. Då de lär sig denna vetenskap kommer folken frivilligt att underkasta sig makten och den av densamma ordnade styrelseformen i staten. I vetenskapens nuvarande tillstånd och den av oss skapade riktningen, hyser folket, som är förvillat och blint tror på det tryckta ordet, i sin okunnighet fiendskap till alla socialgrupper, som de anser stå över dem själva, ty de förstår inte betydelsen av varje samhällsklass.

11. Den ovannämnda fiendskapen ökar ännu mer p g a den ekonomiska krisen, som kommer att förhindra alla börsavtal och all industriell verksamhet. Då vi genom alla tillgänliga medel samt genom guldets makt - som hör och häpna är i våra händer - åstadkommit en allmän ekonomisk kris, kastar vi samtidigt i alla länder i Europa ut mängder av arbetare på gatorna. Dessa massor ska med förnöjelse utgjuta blodet av dem som de i sin okunnighet alltsedan barndomen avundats och vilkas förmögenhet man då kan plundra.

12. De våra komma de icke att röra, emedan stunden för anfallet är oss känd,och av oss skall åtgärder vidtagas för de våras säkerställande.

13. Vi har övertygat alla, att progressen för gojerna till förnuftets herravälde. Vår despotism blir även sådan, ty den förstår att genom förnuftig stränghet dämpa alla oroligheter, utrota liberalismen ur alla institutioner.

14. Då folket märkte, att man i frihetens namn gjorde eftergifter och visade undseende, föreställde det sig, att det var härskare och kastade sig över makten, men som varje blind stötte det naturligtvis på en hop hinder, sökte fåfängt finna en ledare, (Matteus 15:12-14; 23:23-39), förstod icke att ätervända till det förra och nedlade sin fullmakt inför våra fötter. Påminnen eder franska revolutionen, åt vilken vi givit benämningen "Den stora" hemligheten av dess tillkomst är oss väl bekant, ty den är uteslutande våra händers verk.

15. Sedan dess föra vi folket från den ena missräkningen till den andra, för att det skall avstå även från oss till förmån för en härskar despot av Sions blod; vilken vi uppfostra för världen.

16. För närvarande äro vi som en internationell kravt osårbara, emedan vi, om vi anfallas, finna stöd i andra riken. Gojim-folkens bottenlösa nedrighet, krypen för makten, obarmhärtighet mot svagheter, skoningslöshet mot förseelser och nedlåtenhet mot förbrytelser, ofördragsamhet mot motsägelser i en fri organisation, tålmodighet ända till martyrskap inför en djärv despotisms övervåld - se där vad som medverkar till vår oav-hängighet. De tåla och lida av de nutida premiärernadiktatorerna missbruk, för vilka de skulle halshugga tjugu konungar.

17. Huru skall man förklara en dylik företeelse, en sådan brist på följdriktighet hos folkmassorna i anseende till händelser, som det tyckes, av samma slag?

18. Denna företeelse förklaras sålunda, att diktatorerna viska i folkets öra genom sina agenter, att de genom sina missbruk skada staterna för ett högre mål - uppnåendet av folkets väl, deras internationella broderskap, solidaritet och jämlikhet. Naturligtvis tala de icke om att detta kan ske endast under vår spira.

19. Ja, folket dömer dem, som har rätt, och frikänner de skyldiga, inbillande sig, att det kan göra allt vad det vill. Tack vare denna villfarelse tillintetgör folket all rättsordning och skapar oordning vid varje steg.

20. Ordet frihet framkasta samhällsorganisationer i kampen mted varje makt, t. o. nt. den gudomliga och naturens. Det är därför som vi, då vi kamma till herraväldet, måste utesluta detta ord ur mänsklighetens lexikon, som en princip av den djuriska styrkan, vilken förandlar folkmassan till blodtörstiga vilddjur.

21. Det är visst så, att dessa djur insomna varje gäng de har druckit sig mätta av blod, och därvid är det lätt att slå dem i bojor. Men om man icke ger dem blod, sova de icke, utan strida.

Protokoll 4

1. Varje republik genomgår flera stadier. Det första av dem kan jämföras med de första dagarna av en blinds vanvett. Det andra yttrar sig i demagogi, varav föds anarki som oundvikligen leder till despotism, men inte till en laglig och därför ansvarig, utan till en osynlig och anonym despotism, fullt ut lika kännbar som vilken som helst hemlig organisations. Den handlar så mycket mera oförsynt som den opererar bakom ryggen på alla möjliga agenter. Ett ombyte av dessa agenter skadar sällan utan tvärtom understödjer det den hemliga makten, viken tack vare detta ombyte befrias från nödvändigheten att slösa sina medel på belöningar at mångåriga tjänare.

2. Vem eller vad är i stånd att störta en osynligt kravt? Vär kravt är just en sådan. Det yttre frimureriet tjänar de blinde till täck mantel för denna kravt och dess ändamål, men dess verksamhetsplan, t.o.m. dess vistelseort, förblir för folket ständigt okänd.

3. Men friheten kunde även bliva oskadlig och existera i statshushällningen utan men för folkens välstånd, om den skulle hålla sig till principen av tron på en Gud, pa människosläktets brödraskap, hälla sig oberoende av tanken på jämlikhet, som själva naturlagarna motsäga, i det de fastställt principen, att den ena skall lyda under den andra. Med en sådan tro skulle folket styras genom församlingens förmynderskap och skulle undergivet och milt täta leda sig av sin själasörjare, lydande Guds rädslag här på jorden. Det är därför vi nödvändigt måste upprifva tron, inrota ur gojernas sinne själva principen om Gud (*Johannes 3:1-12) samt utbyta denmot aritmetiska beräkningar och materiella fodringar.

3:3:1: Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.
43:3:2:Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: "Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom."
43:3:3:Jesus svarade och sade till honom: "Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt*, så kan hon icke få se Guds rike."
43:3:4:Nikodemus sade till honom: "Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?"
43:3:5:Jesus svarade: "Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.
43:3:6:Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.[människa+Ande, Själ]
43:3:7:Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.
43:3:8:Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden*."
43:3:9:Nikodemus svarade och sade till honom: "Huru kan detta ske?"
43:3:10:Jesus svarade och sade till honom: "Är du Israels lärare och förstår icke detta?
43:3:11:Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot.
43:3:12:Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting?

4. För att gojerna inte ska hinna tänka och observera, ska man locka dem till handel n och industrin. På så sätt kommer alla nationer att söka sina egna fördelar och i kampen om dem märker de inte sin gemensamma fiende. Men för att friheten skall helt upplösa och ruinera gojim-samhällena, bör man bygga industrin på spekulationens grund. Detta har det syftet att det som genom industrin tas ur jorden, inte stannar i industrins händer, utan övergår till spekulation, d v s till våra kassor.

5. DFör att gojerna inte ska hinna tänka och observera, ska man locka dem till handel n och industrin. På så sätt kommer alla nationer att söka sina egna fördelar och i kampen om dem märker de inte sin gemensamma fiende. Men för att friheten skall helt upplösa och ruinera gojim-samhällena, bör man bygga industrin på spekulationens grund. Detta har det syftet att det som genom industrin tas ur jorden, inte stannar i industrins händer, utan övergår till spekulation, d v s till våra kassor.

Protokoll 5

1. Vilken form av administrativ styrelse kan man ge samhällen, där besticklighet har trängt in överallt, där man förvärvar rikedomar genom skickligt utförda, skurkaktiga avtal, där självsvåld härskar, där moralen uppehålls med straffmedel och stränga lagar, men inte enligt frivilligt antagna principer, där känslorna för fäderneslandet och religionen är utplånade genom kosmopolitiska doktriner? Hurudan styrelseform bör man ge dessa samhällen, om inte den despotiska, vilken jag längre fram skall beskriva för er? Vi ska skapa en sträng centralisering av styrelsen för att kunna ta alla samhällskrafter i våra händer. Vi ska reglera på mekaniskt sätt alla det politiska livets handlingar av våra undersåtar genom nya lagar. Dessa lagar ska successivt upphäva tidigare, av gojim medgivna eftergifter och friheter, och vårt herravälde skall utmärka sig genom en så stort anlagd despotism, att det blir i stånd att när som helst och var som helst överrumpla motsträviga och missnöjda gojer.

2. Man skall möjligen, påstå, att despotismen, varom jag talar, icke överensstämmer med den nutida progressen, men jag skall bevisa eder motsatsen.

3. Under de tider, då folken sågo upp tillregenterna som till den Gudomliga viljans rena uppenbarelser, underkastade de sig utan kvot sina självhärskande monarker, men från den dag vi ingivit dem tanken på egna rättigheter, har de börjat betrakta de regerande som vanliga dödliga. Smörjelsen genom det Gudomliga valet har fallit i folkets ögon från konungarnas hjässor, och dä vi berövat folket tron på Gud, har maktens styrka blivit utkastad på gatan till hopens förfogande samt upptagen av oss.

4. Dessutom tillhör oss konsten att leda massorna och personligheterna genom skickligt uttänkta teorier och fraseologier, genom regler för samfundslivet och allehanda andra finter, om vilka gojerna icke ega nägot begrepp, genom det speciella i vår administrativa förmåga, uppfostrad för analys, observation och sådana finesser i kombinationer, vari vi icke har några medtävlare, ävensom genom uppgörandet av planer för politiska handlingar och sammanslutningar. Endast jesuiterna kunde häri tävla med oss, men vi har förstått diskreditera dem inför den korttänkta massan, då deras organisation är synlig, medan vi med vär organisation har stannat i skuggan. För övrigt är det icke likgiltigt för världen, vem som blir dess herre - katolicismens överhuvud eller vår despot av Sions blod?! För oss, det utvalda folket* , är det långt ifrån likgiltigt.

* Vilket de inte är utan Satans synagoga:

Johannes uppenbarelse 2:9 Jag känner din bedrövelse och din fattigdom -- dock, du är rik! -- och jag vet vilken försmädelse du utstår av dem som säga sig vara judar, men icke äro detta, utan äro en Satans synagoga.(Edomiter)

Malaki 1:2 Jag har bevisat eder kärlek, säger HERREN. Nu frågen I: "Varmed har du då bevisat oss kärlek?" Esau var ju en broder till Jakob, säger HERREN, och jag älskade Jakob,
Malaki 1:3 men Esau hatade jag; därför gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler.
Malaki 1:4 Om nu Edom säger: "Ja, vi äro förstörda, men vi skola åter bygga upp det ödelagda", så svarar HERREN Sebaot: Väl må de bygga upp, men jag skall åter riva det ned, och så skall man få kalla det 'ogudaktighetens land' och 'det folk, på vilket HERREN evinnerligen vredgas'.

5. För en tid kunde en världskoalition mellan gojerna komma till rätta med oss, men mot detta håll äro vi säkerställda, tack vare de djupa rötter av oenighet mellan dem, vilka numera äro omöjliga att upprycka.(Matteus 13:24-3, 36-43) Vi har ställt emot varandra gojernas personliga och nationella beräkningar, religions- och rashat, uppammat av oss i deras hjärtan under loppet av tjugo år-hundraden. Tack vare allt detta får icke en enda stat understöd, emedan var och en kommer att tro, att en sanunanslutning emot oss är ofördelaktig för honom själv. Vi äro alltför starka - med oss får man ännu uppgöra räkningen. Makterna kunna icke ens ingå obetydliga överenskommelser utan att vårt inflytande hemligera spelar in.

6. Per Me reges regnaret - "Genom Mig regera konungarna". Och profeterna har sagt oss, att vi äro utvalda av Gud själv förherraväldet över hela jorden. Gud har 'förlänat oss geni, på det att vi måtte kunna fulborda vår uppgift. Om det skulle finnas ett geni i motståndarens läger, skulle han ännu kunna upptaga kampen mot oss, men en främling går icke upp emot en gammal inföding: kampen mellan oss skulle bliva skoningslös, sådan världen ännu icke skådat (Daniel 12:1-3 Matteus 24:21-27). Dessutom skulle deras geni komma för sent. Alla riksmekanismens hjul röra sig genom den drivkravt, som befinner sig i våra händer, och denna drivkravt är - guldet. Den av våra vise uttänkta vetenskapen om den politiska ekonomin tillerkänner kapitalet härskarvärdigheten sedan långa tider tillbaka.

7. För att kapitalet skall kunna verka utan hinder, är det nödvändigt att erhålla frihet för monopol i handel och industri, något, som redan genomdrives av en osynlig hand i alla världsdelar. En sådan frihet ger politisk makt åt industri-idkarna, och detta länder folket till men. Nu för tiden är det viktigare att avväpna* folken än att sända dem i krig, det är viktigare att begagna sig av de sjudande passionerna till vår fördel än att släcka dem, viktigare att bemäktiga sig och tolka andras tankar på sitt sätt än att undertycka dem. Vår styrelses förnämsta uppgift består i att försvaga den allmänna meningen genom kritik, avvänja mänskligheten från allt begrundande, som framkallar motstånd och inrikta dess förståndskravter på tomma vältalighetsskärmytslingar.

* Lukas 11:21 När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.
11:22:Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.
11:23 :Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

8. I alla tider har folken likasom individerna tagit ord för handling, emedan de nöja lag med det, som visas, sällan märkande, omi det allmänna livet uppfyllelse följer på löfte. Därför inrätta vi allehanda institutioner för syns skull, vilka vältaligt skall bevisa sina välgärningar till förmån för framåtskridandet.

9. Vi skall antaga alla partiers och riktningars liberala fysionomier samt giva en sådan fysionomi åt folktalarne, vilka genom outtömlig talträngdhet böra ingiva människorna leda vid tal och avsky för talare.

10. För att taga den allmänna meningen i sina händer, bör man bringa den i illrådighet, i det man frän olika håll framkastar alla möjliga motsägande tankar, till dess att gojerna förlora sig i denna labyrint samt inse, att det bästa är att icke ego någon mening alls i politiska frågor, i vilka allmänheten icke behöver vara invigd, emedan endast den bör vara invigd däri, som leder samhället. Detta är den första hemligheten.

11. Den andra för styrelsens framgång nödvändiga hemligheten består däri, att till den grad öka folk- och samhällslytena - vanor, passioner, samhällslagar - att ingen blir i stånd att utreda detta kaos och människorna i följd härav upphöra att förstå varandra. Denna taktik förhjälper oss dessutom till att så kiv och split partierna emellan, splittra alla kollektiva kravter, vilka ännu icke vilja underkasta sig oss, och släcka vart personligt iniativ, som på något sätt kunde hindra vår sak. Ingenting är farligare än det personliga initiativet. Om det är genialiskt,kan det göra mera än en miljon människor, bland vilka vi utsått split (Matteus 21:21) Vi böra leda uppfostran av gojim-samhällena så, att i, varje fall, där det kväves initiativ, folken-stå modfällda i hopplös vanmakt. Ansträngningen; som härflyter ur handlingsfriheten, försvagar kravterna, då den kolliderar med en främmande frihet. Härav uppstå svåra moraliska stötar, missräkningar, motigheter. Genom allt detta utrötta vi gojerna så, att vi tvinga dem att erbjuda oss den internationella makten, vilken utan att nedriva kan omfatta alla statsmakter i världen och bilda en Överregering. I stället för de nuvarande regenterna komam vi att skapa en skräckbild, som kommer att nämnas Överregerings-administration. Dess armar komma som gripklor att sträckas åt alla håll, med en så kolossal organisation, att den icke kan undgå att kuva alla folk.

Protokoll 6

 

1. Snart skall vi organisera enorma monopol - reservoarer för kolossala rikedomar, av vilka t.o.m de största gojim-förmögenheterna skall vara så beroende, att de tillsammans med staternas kredit drunkna däri dagen efter den politiska katastrofen.

2. Herrar ekonomister, här närvarande, övervägen betydelse av denna kombination!

3. Med alla tillbudstående medel böra vi utveckla betydelsen av vår Överregering, utgivande den sm beskyddare och belönare för alla dem, som frivilligt underkasta sig.

4. Gojernas aristokrati som politisk makt har avlidigt - med denna har vi inga ouppgjorda räkningar längre. Men som inneharre av jord är den oss skadlig därigenom, att den kan vara självständig i sina livsbehov. Vi böra därför göra allt, vad i vår förmåga står, för att beröva den dess jord.

Därtill är det bästa medlet höjandet av jordskatterna - skuldsättningen av jorden. Dessa medel hålla jordägandet ovillkorligen i betryckt tillständ.

5. Då aristokraterna genom ärftlighet icke kunna nöja sig med litet, ruinera de sig snart.

6. Samtidigt böra vi starkt understöda handel och industri och i synnerhet - spekulationen, vars roll är att utgöra en motvikt till industrin. Utan spekulation förökar industrin privata förmögenhetcr samt tjänar till höjande av jordbruket, i det den befriar jorden från skuldbe- lastning, grundad på lån från jordbruksbanker. Industrin bör draga frän jorden både arbetskravt och kapital och genom spekulationen överlänma i våra i händer alla världens kapital samt pä så sätt driva alla gojer till proletärernas led. Då komma gojerna att böja sig inför oss för endast för rättigheten att existera.

7. För att ruinera gojim-industrin skall vi utsläppa spekulationen till hjälp det av oss bland gojerna starkt utvecklade behovet av lyx, en allt uppslukande lyx. Låt oss höja arbetslönerna , vilket likväl ingalunda är till något gagn för arbetarne, ty samtidigt fördyra vi nödvändighets- artiklarna, som om det vore en följd av jordbrukets och boskapskölselns förfall. Ja, dessutom skall vi skickligt undergräva produktionskällorna, vänjande arbetarne vid anarki och dryckenaskap samt vidtagande alls ätgärder fir att från jorden driva alla gojernas intelligenta kravter.

8. För att den verkliga innebörden av vår politik icke skall varsnas i förtid av gojerna, skall vi dölja den under masken av en human strävan att tjäna de arbetande klasserna och de .stora ekonomiska principerna, varför våra ekonomiska teorier driva en verksam propaganda.

Protokoll 7

1. Intensiteten av rustningarna, ökandet av polisstaten - allt detta utgör nödvändiga kompletteringar till dä ovan framlagda planerna. Det är nödvändigt att komma därhän, att det utom oss i alla stater endast finnes en massa proletärer, några oss tillgivna miljonärer, polismanskap och soldater.

2. I hela Europa och med tillhjälp av dess förbindelser även på andra kontinenter måste vi åstadkomma stridigheter och fiendskap. Däri ligger en dubbel fördel.

3. För det första hålla vi därigenom alla länder i respekt, vilka väl veta, att vi efter gottfinnande äga makt att åstadkomma oroligheter ellär återinföra ord ning. Alla dessa länder har vant sig vid att se i oss ett nödvändigt ont.

För det andra tilltrassla vi genom intriger alla trådar, dragna av oss till alla regeringskabinett genom politik, ekonomiska avtal eller skuldförbindelser. För att uppnå detta måste vi väpna oss med slughet och ränkfullhet under förhandlingarna och avtalen män i det, som kallas det officiella språket, böra vi hålla än motsatt taktik och visa oss hederliga och medgörliga. I'å så sätt komma gojernas folk och regeringar, däm vi lärt att endast se den synliga sidan av det, som vi förelägga däm, att betrakta oss som välgörare och människosläktets räddare.

3. Varje motstånd måste vi vara i stånd att bemöta med krig genom grannarna till det land, som vägar motsätta sig oss, men om även vår fiendes grannar ämna ställa sig kollektivt emot oss, sä skall vi svara med allmänt världskrig.

4. Den huvudsakliga framgången i det politiska livet betingas av hemlighetsfullheten i depolitiska operationerna: ordet bör icke stämma överens med diplomatens handlingar. Pressen och den allmänna meningen.

5. Vi måste tvinga gojim-regeringarna till verksamhet till förmån för den av oss i vidsträckt mått uttänkta plan, som redan närmar sig det önskade slutet, genom den allmänna meningen, i hemlighet inspirerad av oss mord tillhjälp av den s. k. stormakten - pressen, som pä få undantag när, vilka alldeles kunna lämnas ur räkningen, helt är i vära händer. Med ett ord, för att resumera vårt system för tyglande av gojim-regeringarna i Europa, demonstrera vi för en av dem vår makt genom attentat, d. v. s. genom terror, och alla tillsammans, om man kunde tänka sig möjligheten att de samfällt reste sig mot oss, svara vi med amerikanska, kinesiska eller japanska kranoner.

 

Protokoll 8

1. Vi måste försäkra oss om alla vapen, varav våra motståndare kunde begagna sig emot oss. Vi måste uppsöka de mest fintliga uttryck i Europas juridiska lexikon, rättfärdigande eventuella resolutioner, vilka kunde synas i högsta grad djärva eller orättvisa, emedan sådana resolutioner måste avfattas så, att de förefalla som de högsta moraliska. regler av juridisk karaktär. Vår styrelse bör omgiva sig med civilisationens alla kravter, bland vilka den kommer att röra sig. Den omgiver sig med tidningsskrivare, jurister-praktikanter, admnistratorer, diplomater och slutligen med folk, som fått en högsta utbildning i våra speciella skolor. Dessa personor skall ega kännedom om alla hemlighe ter i det sociala livet, de skall känna alla tungomål, sammanställda med politiska bokstäver och ord, de skall vara förtrogna med alla den mänskliga naturens avigsidor, känna alla dess svaga strängar, för att kunna spela på dem. Dessa strängar äro - gojernas förnuftsriktning, deras intensioner, brister, laster och egenskaper, differenser mellan klasser och stånd. Det är tydligt, att de genialiska medarbetarne i vår styrelse, om vilka jag tapir, icke komma att utväljas bland gojerna, vilka äro vana att uppfylla sitt administrativa arbete utan att hängiva sig åt tanken på vad därmed bör uppnås, utan att tanka på vartill det år nödigt. Gojernas administratorer underskriva papper, utan att läsa dem, tjäna för vinnings skull eller av ärelystnad.

2. Vi skall omgiva vår styrelse med en hel värld av ekonomister. Det är därför som de ekonomiska vetenskaperna utgöra det förnämsta undervisningsämnet för judarna. En hel plejad av bankirer, industriidkare, kapitalister och huvudsakligast miljonärer, emedan i själva verket allt kommer att avgöras med siffror.

3. För en tid, medan det ännu icke är ofarligt att anförtro de ansvarsfulla posterna i våra riken åt våra bröder, skall vi giva dem åt personer, vilkas förflutna och karaktärer äro sådana, att mellan dem och folket förefinnes en klyfta, personer, vilka i händelse av olydnad mot våra föreskrifter har att vänta antingen dom eller landsflykt - detta därför, att de måste försvara våra intressen till sitt sista andetag.

Protokoll 9

1. Då det förestår Eder att tillämpa våra principer, ber jag Eder fästa uppmärksamheten vid folkets karaktär i det land, där ni vistas och verkar. En allmän, enahanda tillämpning av frimureriets principer, innan folket blivit på nytt uppfostrat efter vårt mönster, kan icke har någon framgång. Men om ni skrider försiktigt framåt vid deras tillämpning, så får Ni se, att icke ens ett decenium förgått, innan den mest fasta karaktär har förändrats och vi kunna räkna ett nytt folk i deras led, som redan har underkastat sig oss.

2. Orden i var i själva verket liberala frimurar-paroll äro: »frihet, jämlikhet, broder- skap». Då vi bliva de härskande, skall vi utbyta dem mot andra, icke en paroll, utan endast en ide: »frihets rätt, jämlikhets skyldighet, broderskaps ideal» - säga vi och... fatta bocken vid hornen...De facto har vi redan utplånat varje styrelse utom vår egen, ehuru de jure sådana finnas ännu många. Om f. n. någon stat protesterar mot oss, så är det endast för sytts skull och efter värt gottfinnande och var åtgärd, ty deras antisemitism behöva vi för att styra våra lägre bröder. Jag behöver icke förk ara det närmare, då det redan liar varit föremål för vara förhandlingar flere gånger.

3. I själva verket finnes det icke för oss några hinder. Vår Överregering befinner
sig i sådana extralegala omständigheter, som det är brukligt att benämna med det energiska och starka uttrycket - diktatur. Jag vägar med lugnt samvete enstå, att vi under närvarande tid äro lagstiftare, vi fälla dom och anställa räfst, vi straffa och benåda. Vi regera med kraftig vilja, emedan vi hålla i vära händer spillrorna av ett f. d. starkt parti, numera kuvat af oss. I värn händer ligga tygelläs ärelystnad, brän-
nande törst efter skoningslös hämnd, ondskefullt hat.

4. Från oss utgår en alltomfattande terror. Hos oss tjänar folk av alla åskådnisrgssätt, av alla doktriner: återupprättare av monarkier, demagoger, socialister, kommnistcr och allehanda utopister. Vi har ispännt alla i
arbete, och våra arbetsök undergräva var i sin stad de sista återstoderna av makt, söka störta all fast-ställd ordning. Alla stater äro utpinade av denna verksamhet; de mana till lugn, de äro färdiga att för fredens skull uppoffra allt, men vi giva dem icke fred, innan de erkänna vär internationella Överregering öppet och undergivet.

5. Folket har högljutt klagat över nödvändigheten att lösa den sociala frågan genom internationell överenskontutelse. Sönderdelningen i partier har ställt dem alla till vårt förfogande*, enär man, för att fura ers täivlingskamp, måste äga guld, och guldet är i vära händer.

Matteus 12:25 Men han förstod [visste] deras tankar och sade till dem: "Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd.

6. Åtskiljandet av de seende» och de blinda, i gojernas riken. Vi skulle kunna frukta ett förbund av gojernas seende krafter hos de regerande med den blinda folkkraften, men vi har vidtagit alla åtgärder mot en sådan möjlighet: mellan den ena och den andra kraften havå vi rest en mur i form av den ömsesidiga terrorn dem emellan. På så sätt förblir den blinda folkkraften vårt stöd, och vi, endast vi, förbli dess ledare, och naturligtvis rikta vi den mot vårt mål.

7. För att den blindes hand icke måtte frigöra sig från vår ledning, måste vi tidtals ingå nära förbund med den blinda massan, om ock icke personligen, så genom våra säkraste bröder. Då vi bliva en erkänd makt, skall vi personligen föra talan med folket på torgen och skall då leda det i politiska frågor i den riktning, som för oss är nödig.

8. Hur skall man kontrollera vad som bibringas folket i skolorna på landsbygden? Och det, som regeringens utsände eller själva regenten säger, kan icke förbli okänt för hela riket, ty det sprides snabbt genom folkets röst.

9. För att icke i förtid förgöra gojim-institutionerna har vi berört dem med var-
sam hand samt i våra händer förenat ändarna av mekanismens fjädrar. Dessa fjädrar befunno sig i en sträng, men rättvis ordning, enen vi har ersatt den med ett liberalt, ordningslöst godtycke.

Besittningstagande av undervisning och uppfostran.

Vi har berört lagfarenheten, valordningen, pressen, den personliga friheten, men huvudsakligen folkets bildning och uppfostran såsom hörnstenen till en fri tillvaro.

10. Vi har gäckat, bortkollrat och demoraliserat gojim ungdomen genom att uppfostra den med vett och vilja i falska principer och teorier.

11. Utom de existerande lagarna, utan att väsentligen förändra dem, men endast genom att förvränga dem med motsägande tolkningar, har vi skapat någonting kolossalt vad resultatet beträffar. Dessa resultat visade sig till en början i maskerande av lagarna, och sedermera dolde vi dem h. o. h. för regeringens blickar genom omöjligheten att reda sig i en sådan intrasslad lagstiftning.

12. Teorin om samvetsdomstolar, Ni genmäler måhända, att man kommer att resa sig emot oss med vapen i hand, om man in förtid får ögonen öppnade, men detta bemöta vi i västra Europa med en sådan terroriserande manöver, att de modigaste sinnen komma att darra: de underjordiska metropoljärnvägarna skall till den tiden bli ledda under alal huvudstäder, vilka därifrån bliva sprängda i luften med alla landets institutioner och dokument.

 

Protokoll 10

1. I dag begynner jag med att upprepa det redan sagda och ber jag Eder lägga på minnet, att regeringarna och folken nöja sig: politiken med det, som visas den. ja, och när skall de begrunda sakernas inre mening, då för deras representanter huvudsaken är att roa sig? För vår politik är det i högsta grad av vikt att känna denna detalj. Vid övergängen till bedömmande av maktens fördelning hjälpa oss det fria ordet, pressen, religionen (tron), för- samlingsfriheten, jämlikheten inför lagarna, egande- rättens helgd, boningarna, skatterna (iden om den dolda skatten), lagens återverkan. Alla dessa frågor äro sådana, att de aldrig borde beröras öppet och rättframt inför folket. I de fall, då det synes nödvändigt att beröra dem, bör man icke uppräkna dem, utan fram-hålla utan detaljerad utläggning, att de nutida rätts principerna erkännas av oss. Betydelsen av detta avsiktliga förbigående består däri, att en omnämnd princip lämnar oss handlingsfrihet att obemärkt utesluta det ena eller andra ur densamma; om de uppräknas, bliva de alla som redan förlänåde.

2. Folket när en särskild tillgivenhet och- högaktning för den politiska kraftens genier, och på alla deras våldsgärningar svaras det: »Det är visst skurkaktigt, rnen genialiskt... ett konststycke, väl spelat, storartat oförskämt!

3. Vi räkna på att draga alla nationer till arbetet på uppförandet av den nya, grundfasta byggnad, som av oss projekteras. Därför böra vi först och främst förse oss med och förvissa oss om den rent rastlösa andans djärvhet och kraft, varmed våra agenter nedbryta alla binder på vår väg.

4. Vad utlovar frimurarstatsvälvningen? Då vi äro redo att utföra vår statsvälvning, säga vi åt folken: „Allt har gått på tok, alla äro utpinade. Vi skall förinta orsakerna till edra lidanden: nationalitet, gränser, olika myntsystem. Visserligen åren I fria att uttala er dom över oss, men kan den bliva rättvis, ont den blir av er fastställd, innan vi prövat det, som vi skall giva er?" . . Då skall de upphöja och bära oss på sina händer i enhällig hänförelse av hopp och förtröstan. Röstningen, som vi har gjort till ett redskap lör vår upphöjelse, i del vi vant därvid t.o.m . de minsta enheter bland allnnänheten genom all arrangera gruppsammankomster och överenskommelser, gör oss sin tjänst och spelar för denna gäng sin sista roll att enhälligt önska lära känna oss närmare, innan folket uttalar sin dom över oss.

5. Därför böra vi föra alla till röstning utan åtskillnad till klasser eller census, för att fastställa flertalets absolutism, vilken man icke kan avfordra de intelligenta klasserna. Genom att på så sätt har vänt alla vid tanken på självvärdering nedbryta vi betydelsen av gojim-familjen och dess uppfostringsvärde, vi omöjliggöra för de individuella förmågorna att utmärka sig, och folkmassan, ledd av oss, låter dessa varken franmträda eller ens uttala sig. Massorna äro vana att lyda endast oss, som betala dem för lydnad och uppmärksamhet. Härigenom skapa vi en blind makt, vilken aldrig blir i stånd att röra sig utan att ledas av våra agenter, vilka av oss äro givna massan i st. f. deras egna ledare aldrig blir i stånd att röra sig utan att ledas av våra agenter, vilka av oss äro givna massan i st. f. deras egna ledare. Folket underkastar sig denna regim emedan det vet, att av dessa ledare komma att bero arbetsförtjänst, allmosor och åtkomsten
av allt möjligt gott.

6. Regeringsplanen bör utgä fullt färdig ur ett huvud, emedan det bleve omöjligt att stadfästa den, om den sönderdelades i enskildheter i ett otal hjärnor. Därför kan det tillåtas oss känna planen, men icke bedömma den, för att icke rubba det geniala sambandet mellan dess enskilda delar, den praktiska styrkan av varje moments hemliga betydelse. Ont ett dylikt arbete skulle kritiseras och ändras genom en mångtaglig omröstning, så komme det att bära alla intellektuella missförstånds insegel, vilka icke inträngt i djupet och sambandet av dess tankar. För oss är det nödvändigt, att vara planer äro effektiva och ändamålsenligt uttänkta. Darför bör vi icke låta vår ledares genialiska arbete sönderplockas av massan, icke ens av en sluten krets.

7. Dessa planer skall tillsvidare icke vända upp och ned på de nu existerande samhällsinstitutionerna. De skall endast omlägga deras ekonomi, och följaktligen
hela kombinationen av deras verksamhet, vilken sålunda inriktas på den av oss i våra planer utstakade vägen.

8. Under olika benämning existerar i alla länder ungefär ett och det samma: Representation, Ministär, Senat, Riksråd, Lagstiftande och Verkställande makt. Det är överflödigt att för Eder förklara mekanismen i dessa institutioners inbördes förhållanden, då den är Eder väl bekant. Fästen Eder uppmärksamhet endast därvid, att envar av. dessa institutioner svarar emot någon viktig regeringsfunktion, varvid jag ber er lägga på minnet, att ordet »viktig» hänför sig icke till institutionen, utan till funktionen. Institutionerna har fördelat emellan sig alla regeringsfunktioner - den administrativa, den lagstiftande, den verkställande; därför verka de i statsorganismen som organen i människokroppen. Om vi skada en del av statstnaskineriet, insjuknar staten likasom den mänskliga kroppen och . . .
dör bort.

9. Då vi på statsorganismen inympade liberalismens gift förändrades hela dess politiska byggnad, staterna insjuknade i en dödlig sjukdom - blodförgiftning. Det återstår endast att vänta slutet på deras agoni. Den republikanska aeran. Presidenterna - frimureriets kreatur. Av liberalismen föddes de konslitutionella staterna, som uppstodo i stället för självhärskarmakterna, vilka hittills räddat gojerna, och konstitutionen är, som för eder är välbekant, icke annat än en skall för partistrider, tvedräkt, gräl, meningsskiljaktigheter, fruktlös partiagitation, partitendenser - med ett ord, en skall för allt det, som gör regeringsverksamheten fruktlös. Tribunen har, icke mindre än pressen, dömt regenterna till overksamhet och svaghet och därigenom gjort dem onödiga, överflödiga, varför de även i mänga hinder störtats. Dårigenom blev den republikanska aerans uppståndelse möjlig, och vi utbytte regenterna mot en karikatyrregering - mot presidenten, tagen ur folkhopen, ur miljön av våra kreatur, vära slavar. Häri låg början till den mina, som av oss blivit lagd under gojim-folket, eller rättare, under gojim-folken.

11. l den närmaste framtiden komma vi att fastställa ansvarighet för presidenterna.

12. Då komma vi ingalunda att genera oss för att genomföra det, varför värt opersonliga kreatur får svara. Vad rör det oss, om de till makten strävandes led glesna, om det uppstår villervalla genom att man icke kan finna presidenter, kaotiska förhållanden, som i grund desorganisera landet?

13. För att driva vår plan till ett sådant resultat skola vi arrangera val av residenter, vilka i sitt förflutna hava någon okänd, mörk affär, något "Panama" då bliva de tillförlitliga verkställare av våra föreskrifter av fruktan för att avslöjas och av det för
varje människa, som uppnått makten, kännetecknande begäret att försöka behålla sina privilegier och det anseende, som äro förenat med presidentvärdigheten. Deputeradekammaren kommer att skydda, försvara och välja presidenter, men vi komma att fråntaga den rätten att föreslå och ändra lagar, ty denna rättighet konuna vi att överlåta åt en ansvarig president, en marionett i våra händer. Naturligtvis blir då presidentens makt en skottavla för alla slags anfall, men vi giva honom självförsvar i rättigheten att rikta sig direkt till folket, till dess avgörande, med förbigående av dess representanter, d. v. s. till vår blinda tjänare - till flertalet av massan. Oberoende härav överlämna vi åt presidenten rättigheten att förklara krig. Denna sista rättighet skola vi motivera därmed, att presidenten, som högsta chef för landets hela arme, bör hava den till sin disposition i händelse av behov att försvara den nya republikanska konstitutionen, till vars bevarande han har rättighet som ansvarig representant för konstitutionen.

14. Det är klart, att nyckeln till helgedomen under sådana omständigheter kommer att stanna i våra händer, och ingen utom vi kommer att leda den lagstiftande makten.

15. Dessutom komma vi med införandet av den nya republikanska konstitutionen att fråntaga deputeradekammaren rättigheten att interpellera angående regeringsåtgärder under förevändning av nödvändigheten att bevarat politiska hemligheter, samt dessförutom komma vi med den nya konstitutionen att inskränka antalet deputerade till att minimum, varigenom vi även inskränka i samma mån de politiska passionerna och passionen fiir politik. Men om de mot all förväntan uppflamma även bland detta minimuns, sä göra vi processen kort med dent,
i det vi genom upprop vända oss till hela folkets pluralitet. Av presidenten kommer att bero utnänmingen av ordförande och viceordförande i deputeradekammaren och senaten. 1 stället för ständiga parlamentsessioner komma vi att förkorta dem till några månader. Dessutom kammer presidenten som högsta utövare av den verkställande makten att hava rättighet att sammankalla eller upplösa parlamentet och, i händelse av upplösning, efter gottfinnande bestänmma tiden för nytt sammankallande. Men för att följderna av alla dessa i själva verket olagliga handlingar icke måtte falla på den av oss utnämnda presidentens ansvarighet, innan det för oss är lämpligt, skola vi irrgiva: ministrarna och andra presidenten omgivande högre administrativa funktionärer tanken all kringgå hans åtgärder med egna medel, varför de bliva ansvariga i stället för honom. Denna roll uppdraga vi till verkställighet främst at Senaten, Riksrådet eller ministerrådet, men icke åt enskilda personer.

16. Presidenten skall, enligt vårt beslut, tolka andan av de gällande lagar, vilka kunna tolkas på olika sätt; där jämte skall han annullera dem, där han av oss blir uppmärksamgjord på nödvändigheten därav; dessutom kommer han att äga rättighet att föreslå temporära lagar och t. o. m. förändring i regeringens konstitutionella arbetsordning, motiverande det ena som det andra med att omsorgen om landets högsta väl fordrar det.

17. Med sådana medel lyckas det för oss att småningom, steg för te, tillintetgöra allt det, som vi i början av vårt inträde i våra rättigheter äro tvugna att införa i regeringskonstitutionerna för att sedan övergå till ett omärkligt upphävande av all konstitution, då tiden är inne att ersätta varje regering med värt självhärskarvalde.

18. Korandet av vår självhärskare kan inträffa före upphävandet av konstitutionen. Stunden för detta korande är inne, då folken, utpinade av inre oroligheter och de styrandes av oss framkallade oduglighet, utropa: "Bort med dem och låt oss fä en världshärskare, vilken förenar oss och tillintetgör orsakerna till våra tvister - nationalitetsgränserna, religionerna, regeringarnas mellanhavanden - samt ger oss den fred och det lugn, sons våra styresmän och folkrepresentanter icke kunna förhjälpa oss till"

19. Men ni vet väl själva, att det, för att folken i sinhelhet skola uttala sådana önskningar, är nödvändigt att ständigt och i alla länder uppvigla regeringarna och folken och sålunda utrötta alla genom oenighet- fiendskap, -stridigheter, hat och
t. o. m. martyrskap, hunger, inympning av sjukdomar, nöd och allt slags elände. Detta för att gojerna skall se den enda utvägen till räddnig i vårt penning- och
fullständiga herravälde.

20. Om vi giva folken andrum, så inträder sannolikt aldrig det äskade momentet.

Protokoll 11

1. Riksrådet kommer att spela rollen av bekräftelse på regentens makt: det blir i egenskap av den lagstiftande kårens synliga del sa att säga en redaktionskommitte för regentens lagar och påbud.

2. Den nya konstitutionens program. Nu övergå vi till den tillärnade konstitutionens program. Vi kommeratt stifta Lag, skipa Rätt och fälla Dom: 1) i form av förslag till den Lagstiftande församlingen, 2) genom presidentens påbud i forn av allmänna förordningar, Senatens föreskrifter och Riksrådets beslut och i form av ministerföreskrifter samt 3) i händelse av lägligt tillfälle - i form av statskupp.

3. Några detaljer av den föreslagna statsomvälvningen. Sedan vi ungefärligen fastställt modus vivendi, så låtom oss taga i närmare betraktande detaljerna av de kombinationer, varigenom det återstår oss att fullborda omvälvningen av statsmaskineriets gång i ovannämnda riktning. Med dessa kombinationer förstår
jag tryckfriheten, föreningsfriheten, samvetsfriheten, valrätten och mångt och mycket annat, som bör försvinna ur den mänskliga ordförteckningen eller i grund om- danas omedelbart efter den nya konstitutionens kungörande. Först i detta ögonblick blir det för oss möjligt att genast tillkännagiva alla våra föreskrifter, ty senare blir varje synbar förändring farlig - och varför? Om denna förändring bleve genomförd med brutal stränghet och i form av påbud och restriktion, så kunde den leda till förtvivlan, framkallad av fruktan för nya förändringar i samma riktning. Om den åter
genomföres i form av vidare förmildringar, så kan utan säga, att vi erkännt var orätt, och detta undergräver den nya maktens ofelbarhetsgloria, eller också säger man, att vi blivit skrämda och tvungna till eftergifter, - för vilka ingen skall visa tacksamhet, ty man kommer att anse oss skyldiga därtill... Både det ena och det andra är skadligt för den nya konstitutionens prestige. För oss är det nödvändigt, att från första stunden av dess proklamerande, då folken äro överväldigade av den skedda omvälvningen, då de ännu befinna sig under terror och i villrådighet, de skola erkänna, att vi äro så starka, så osårbara, så mäktiga, att vi i intet fall komma att förhandla med dem och icke allenast ringakta deras åsikter och önskningar, utan ock äro beredda och förmögna att med okuvlig makt undertrycka den minsta yttring därav när och var som helst, att vi med ens taga allt, sorti är oss nödigt, och att vi ingen händelse äro villiga att dela inakten med dem... Då kommua de att av fruktan sluta ögonen för allt samt invänta vad härav följer.

4. Gojerna äro får. Gojerna äro en fårahjord, och vi äro för dem vargar. Och vi vet, hur det går med fåren, då vargen har sluppit in i fårahuset.

5. De sluta ännu ögonen för allt, emedan vi lova återgiva dem alla fråntagna friheter efter kuvandet av fredsfienderna och tämjändet av alla partier.

6. Lönar det mödan att tala om, hur länge de skola vänta denna restitution?

7. För vilket ändamål har vi uttänkt och ingivit gojerna hela denna politik, ingivit dem den utan att låta dem närmare få se dess underlag - varför, om icke för att på omvägar uppnå det, sunt är ouppnåeligt för vårt spridda folk på direkta vägar. Detta har tjänat till grund för vår hemliga frimureriorganisation, som de icke känna och vars ändamål dessa gojim-nöt icke ens misstänka, lockade av oss i den synliga armen av frimureriets loger, för till avleda deras stamförvanters uppmärksamhel.

8. Gud har förlänat oss, sitt utvalda folk, spridning över hela världen, och i denna vår skenbara svaghet har visat sig hela vår styrka, vilken nu fört oss till världsherraväldets tröskel.

9. Oss återstår nu blott ett helt ringa arbete på den redan lagda grunden, innan vi nå slutmålet.

Protokoll 12

1. Ordet frihet som man kan tolka olika, definiera vi sålunda:

2. Frihet är rättighet att göra det, sons lagen tillåter. En dylik tolkning av detta ord tjänar oss till att all frihet stannar : våra bänder, emedan lagarna skall förstöra eller upprätta endast det, som är för oss önskligt, enligt ovan framställda program.

3. Med pressen komma vi att förfara på följande sätt. Vilken roll spelar pressen i vara dagar? Den tjänar till väckande av för oss nödiga passioner eller egoistiska partilidelser. Den är innehållslös, orättvis, lögnaktig, och flertalet vet icke ens, vartill den tjänar. Vi skola sadla den och taga den i strama tyglar; det samma göra vi med den övriga litteraturen, ty vad nytta skulle vi ha av att befria oss från pressens anfall, ont vi förbleve skottavlor för broschyrer och böcker? Vi komma att göra en dyr produkt av offentligheten - dyr, tack vare nödvändigheten av dess censurering - till en inkomstkälla för staten: vi ålägga den en särskild stämpelbeskattning samt kautionsinbetalning för rättigheten att starta pressorgan eller tryckerier, vilka böra vara förpliktade att garantera vär regering fridlysning gentemot alla pressens anfall. Varje anfall mot regeringen konunna vi att skoningslöst bestraffa. Sådana medel sorti stämpelskatt, kautioner och böter giva enorma inkomster åt staten. Visserligen kunde partiorgan strö omkring sig penningar, men vi komma att indraga varje oppositionell tidning efter det andra angreppet mnot oss. Ingen skall ostraffat röra vid vår regerings ofelbarluetsgloria. Såsom förevändning till en upplagas indragning konuna vi att uppgiva, att tidningen upprör sinnena titan anledning och grund. Lägg på minnet, all bland de anfallande komma att finnas av oss själva utgivna tidningsorgan, men de skola antasta uteslutande sådana punkter, som av oss äro dömda till ändring.

4. Icke en enda uppgift kommer att tränga till allmänhetens kännedom utan vår kontroll. Detta har vi redan uppnått därigenom att alla nyheter erhålls genom några agenturer, i vilka de centraliseras från alla världens kanter. Dessa agenturer skola då bliva helt och hållet våra institutioner och komma att offentliggöra endast det, som vi ålägga dem.

5. Om vi nu lyckats bemäktiga oss gojim-samhällenas sinnen till den grad, att de alla i det närmaste se på världshändelserna genom de färgade glasögon, som vi sätta för deras ögon, om det ej längre i ett enda land finnes för oss några hinder, vilka skulle stänga för oss vägen till de av gojernas dumhet så kallade statshemligheterna, så hur skall det gestalta sig, när vi erkännas såsom världshärskare i vår världskonungs person?

6. Låtom oss återvända till pressens framtid. Var och en, som önskar bliva tidningsredaktör, bibliotekarie eller tryckeriegare, bör förskaffa sig därtill erforderligt diplom, vilket, i händelse av försyndelse, omedelbart fråntages innehavaren.
Genom dylika åtgärder blir tankens verktyg ett medel i händerna på vår regering, vilken då icke tillåter, att folkmassan förirrar sig i progressens snår och i drömmar om lycksalighet. Vem av oss har icke klart för sig, att denna illusoriska lycksalighet är en direkt väg till orimrliga fantasier, varav födas anarkiska förhållanden människorna emellan, och till makten, emedan progress, eller rättare sagt progressens ide har lett till tanken på allt slags emancipation, utan att fast- ställa dess gränser. Alla s. k. liberaler äro anarkister, om icke till handling, så till tanke. Alla jaga efter frihetens chimärer, varvid de störta sig i egenmäktighet, d. v. s. i anarki av opposition för oppositionens skull.

7. Låtom oss ännu engång återvända till pressen. Vi ålägga den skatt liksom allt
det tryckta ordet, stämpelskatt för varje ark samt kaution, och böcker, omfattande mindre än 30 ark, dubbelt så höga avgifter. Dem skola vi hänföra till kategorin broschyrer, för att å ena sidan minska antalet journaler, vilka utgöra det värsta giftet i tryck, och å andra sidan - kommer en sådan åtgärd att tvinga skriftställarna att skriva så pass långa avhandlingar, att ytterst få komma att läsa dem, i
synnerhet som de måste bliva mycket dyra. Det åter, som vi själva skola giva ut till nytta för den intellektuella utvecklingen i den av oss antydda riktningen, kommer
att bliva billigt samt läsas af alla. Skatterna tygla den tomma litterära hänförelsen, och straffbarlieten ställer litteratörerna i beroende av oss. Om ock det skulle givas sådana, som önskade skriva enfot oss, så finnes det icke sådana, som gå in på att trycka deras alster. Före emottagandet av arbete till tryckning måste förläggaren eller tryckaren anhålla om tillstånd därtill av styrelsen. På så sätt blir det för oss i förtid bekant, vad som planeras emot oss, varvid vi alltid få försprång i att komma med förklaringen i det åsyftade ämnet.

8. Litteratur och journalistik äro två av de viktigaste uppfostringsmedlen - det är därför som var regering kosumer att bliva egare av de flesta tidningar. Här medels neutraliseras den privata tidningspressens skadliga verkan och förvärvas ett enormt inflytande på sinnena... Om vi tillåta tio tidningar att utkomma, så utgiva vi samtidigt trettio o. s. v. i samma proportion. Men detta blir publiken på inga villkor ens misstänka, varför alla av oss utgivna tidningar komma att till det yttre förfäkta de mest motsatta.riktningar och tänkesätt, vilket uppväcker förtroende till dem samt drager till oss våra lättrogna motståndare, vilka på så sätt falla i vår snara samt oskadliggöras.

9. I första rummet ställas de officiella organen. De skola alltid stå pa vakt kring våra intressen, och därför blir deras inflytande av jämförelsevis ringa värde.

10. I andra rummet komma de officiösa, vilkas roll kommer att bestå i att draga till sig likgiltiga och ljumma.

11. I tredje rummet ställa vi vår opposition, vilken i åtminstone ett av sina organ skall föreställa vår antipod. Våra verkliga motståndare komma i sitt inre att tro denna opposition vara utgången ur deras egna led, och de skola d&arin